Diskriminering på grund av funktionsnedsättning

Domstolen gav för första gången år 2006 en definition av begreppet funktionsnedsättning. Denna definition ändrades i en dom från år 2013 i syfte att införliva definitionen i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av Europeiska unionen år 2009. Domstolen har prövat flera mål som har rört diskriminering på grund av funktionsnedsättning, oftast i samband med uppsägning av en person.

Enligt domstolen ska funktionsnedsättning förstås som en begränsning till följd av bland annat varaktiga fysiska, psykiska eller mentala skador, vilka i kombination med olika hinder kan motverka den berörda personens fulla och verkliga deltagande i arbetslivet på lika villkor som andra arbetstagare. Domstolen har även betonat att en sjukdom inte utan vidare kan likställas med en funktionsnedsättning. Däremot ska en sjukdom eller ett annat hälsoproblem som motsvarar denna definition (vilket till exempel kan vara fallet med fetma) betraktas som en funktionsnedsättning, oberoende av sjukdomens eller hälsoproblemets art och orsak.

En person som har sagts upp av skäl som hänför sig till en sådan sjukdom utsätts följaktligen för diskriminering på grund av funktionsnedsättning (dom av den 11 juli 2006, Chacón Navas, C-13/05, dom av den 11 april 2013, Ring och Skouboe Werge, C-335/11 och C-337/11, och dom av den 18 december 2014, FOA, C-354/13).

I en dom från år 2008 slog domstolen därutöver fast att arbetstagare som diskrimineras på grund av en funktionsnedsättning som deras barn lider av också åtnjuter skydd enligt EU-rätten. Förbudet mot direkt diskriminering gäller nämligen inte endast personer som själva har en funktionsnedsättning utan även arbetstagare som måste ge vård åt ett barn med funktionedsättning (dom av den 17 juli 2008, Coleman, C-303/06).