Direktoratet för tolkning

I domstolens stadga och dess rättegångsregler finns noggranna regler om vilka språk som ska användas vid unionsdomstolarna. Utgångspunkten för dessa regler är begreppet rättegångsspråk.

I princip är det sökanden som väljer rättegångsspråk bland Europeiska unionens 24 officiella språk*. För att parterna ska ges en verklig möjlighet att yttra sig vid domstolarna måste var och en kunna använda sitt eget språk. Detta utgör en garanti för att alla medborgare på lika villkor ska kunna ha tillgång till unionsdomstolarna. Det är därför nödvändigt med simultantolkning vid de offentliga förhandlingarna.

Offentliga förhandlingar vid domstolen och tribunalen simultantolkas av tolkar som hör till direktoratet för tolkning. Direktoratet består av cirka 70 fast anställda tolkar. Vid behov anlitas även frilanstolkar.

Tolklagens sammansättning avgörs av det språk som valts som rättegångsspråk, språken i de medlemsstater som deltar i förhandlingen, domarnas tolkningsbehov och eventuella besöksgrupper. Antalet språk som används varierar från en förhandling till en annan. Tolkarnas arbete kan inte likställas med juristlingvisternas. Tolkar översätter nämligen inte en redan skriven text, utan deras uppgift är att återge ett muntligt budskap på ett annat språk än det som talaren använder. Simultantolkning innebär att tolken återger talarens inlägg i realtid, som en länk mellan talaren och den eller de personer som den muntliga framställningen riktas till.