Sedan 1952 kontrollerar Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) att unionsrätten följs och tillämpas korrekt i medlemsstaterna. Under årens lopp har den meddelat domar som har stärkt den europeiska integrationen samtidigt som medborgarna i Europa, och särskilt unga, har getts mer och mer vidsträckta rättigheter. På de följande sidorna presenteras några viktiga domar från EU-domstolen, indelade efter ämnesområden.
Fler och fler unga genomför en del av sina studier i en annan medlemsstat än den de kommer ifrån och det har därför uppkommit en mängd tvister på det området som EU- domstolen har fått avgöra. Bland annat har den behandlat följande frågor: Rör det sig om diskriminering när tillträde till universitet i en medlemsstat begränsas för studenter från andra medlemsstater? Får en medlemsstat neka studenter från andra medlemsstater vissa ekonomiska bidrag? Har barn till gränsarbetare rättigheter i den medlemsstat där deras föräldrar arbetar?
Tillträde till högre utbildning
År 2004 slog EU-domstolen fast att Belgien diskriminerade studenter från andra medlemsstater (till exempel innehavare av den franska studentexamen baccalauréat eller den tyska motsvarigheten Abitur), på grund av att de inte gavs tillträde till högre utbildning i Belgien på samma villkor som personer med belgisk studentexamen (dom av den 1 juli 2004, kommissionen/Belgien, C-65/03). Ett år senare, alltså 2005, konstaterade EU-domstolen att sådan diskriminering även förekom i Österrike (dom av den 7 juli 2005, kommissionen/Österrike, C-147/03).
I en dom från 2010 beslutade EU-domstolen också att en medlemsstat i princip inte får begränsa antalet studenter från andra medlemsstater som skriver in sig vid medicinska universitetsutbildningar om det inte är motiverat av hänsyn till skyddet av folkhälsan. Medlemsstaten måste då med hjälp av seriösa och överensstämmande uppgifter visa att det finns en risk för en minskning av antalet högskoleutbildade personer som kan säkerställa att sjukvård finns tillgänglig inom landet (dom av den 13 april 2010, Bressol m.fl, C-73/08).
Finansiering av studierna och bidrag till studenter
En medlemsstat får inte neka studielån eller studiebidrag till studenter som är bosatta i den medlemsstaten och som uppfyller villkoren för att uppehålla sig där (dom av den 15 mars 2005, Bidar, C-209/03). En medlemsstat får dock besluta att rätten till sådana lån eller bidrag endast gäller för studenter som kan påvisa en viss grad av integration i samhället i den staten och som har varit bosatta där en viss tid. År 2008 slog EU-domstolen fast att ett krav på fem års föregående bosättning är i överensstämmelse med unionsrätten (dom av den 18 november 2008, Förster, C-158/07).
I en dom från 2012 konstaterade EU-domstolen att Österrike diskriminerade studenter från andra medlemsstater, eftersom det nedsatta studentpriset på transporter endast medgavs studenter vars föräldrar mottog österrikiska familjebidrag (dom av den 4 oktober 2012, kommissionen/Österrike, C-75/11).
Barn till gränsarbetare
År 2013 slog EU-domstolen fast att en medlemsstat (i det aktuella fallet rörde det sig om Luxemburg) inte systematiskt får neka studerande barn till gränsarbetare studiebidrag och det gäller även om barnen inte är bosatta i den medlemsstaten. Det räcker nämligen att föräldrarna (eller en av dem) sedan lång tid arbetar där för att det ska finnas en tillräcklig anknytning till den (dom av den 20 juni 2013, Giersch m.fl, C-20/12).
EU-domstolen har dessutom klarlagt att Nederländerna diskriminerade barn till gränsarbetare på grund av att den medlemsstaten endast beviljade studiemedel för studier utomlands till studenter som under de senaste sex åren hade vistats minst tre år där. Enligt domstolen var detta bosättningskrav alltför kategoriskt (dom av den 14 juni 2012, kommissionen/Nederländerna, C-542/09).
I den digitaliserade och internetbaserade värld vi lever i nuförtiden uppkommer oerhört känsliga frågor om respekten för privatlivet och skyddet av personuppgifter. Följande två frågor hör till dem som EU-domstolen har besvarat på det här området: Finns det en rätt att bli glömd av sökmotorer och är skyddet för unionsmedborgarnas personuppgifter tillräckligt starkt inom och utanför unionen?
År 2014 slog EU-domstolen fast att det finns en "rätt att bli glömd" av olika sökmotorer. En person som önskar att länkar som leder till uppgifter om personens privatliv inte längre ska visas vid sökningar på personens namn kan alltså begära att sökmotorleverantören ska ta bort länkarna från listan över sökresultat (dom av den 13 maj 2014, Google Spain och Google, C-131/12).
I en dom från 2015 ogiltigförklarade EU-domstolen dessutom kommissionens beslut att tillåta Facebook att överföra personuppgifter om sina europeiska användare till USA. Enligt EU-domstolen garanterar inte kommissionens beslut ett tillräckligt skydd mot att amerikanska myndigheter får tillgång till uppgifter som överförts från länder inom unionen (dom av den 6 oktober 2015, Schrems, C-362/14).
Tre miljarder passagerare tar flyget varje år. EU-domstolen har tagit ställning till deras rättigheter och har bland annat besvarat en återkommande fråga: I vilka situationer och på vilka villkor ska ett flygbolag betala ersättning till passagerarna?
År 2009 slog EU-domstolen fast att passagerare vars flygning är försenad med minst tre timmar har rätt till kompensation på samma sätt som passagerare vars flygning blivit inställd, om flygbolaget inte kan bevisa att förseningen beror på extraordinära omständigheter som ligger utanför dess faktiska kontroll (dom av den 19 november 2009, Sturgeon, C-402/07). I en annan dom preciserade EU domstolen att varken den händelsen att en rörlig flygplatstrappa stöter emot ett flygplan eller de flesta oförutsedda tekniska problem utgör extraordinära omständigheter och utsluter alltså inte att passagerarna har rätt till kompensation (beslutavden 14 november 2014, Siewertm.fl., C-394/14; domavden 17 september 2015, van der Lans, C-257/14).
EU-domstolen klargjorde också i en dom från 2014 att en flygnings faktiska ankomsttid motsvarar den tidpunkt då åtminstone en av flygplanets dörrar öppnas. Det är nämligen först när passagerarna tillåts lämna flygplanet som de utan restriktioner kan återgå till sina vanliga rutiner (dom av den 4 september 2014, Germanwings, C-452/13).
I vilken omfattning kan bilder på en livsmedelsförpackning eller uppgifter om ett mineralvattens låga salthalt vilseleda konsumenter? I den stora mängden domar som handlar om konsumentskydd är detta två frågor som EU-domstolen nyligen har besvarat.
År 2015 påminde EU-domstolen om att konsumenterna har rätt till korrekt, neutral och objektiv information. Om en varas förpackning ger intryck av att varan innehåller en viss ingrediens som i själva verket inte ingår i den, är förpackningen vilseledande för köparen även om ingrediensförteckningen är korrekt. Så var fallet i fråga om ett fruktte vars förpackning hade bilder på hallon och vaniljblommor trots att teet inte innehöll några naturliga råvaror från vare sig hallon eller vanilj (dom av den 4 juni 2015, Teekanne, C-195/14).
Samma år bekräftade EU-domstolen också att den natriumhalt som anges på mineralvattenflaskor måste motsvara vattnets totala mängd natrium i alla dess former (bordssalt och natriumvätekarbonat). En uppgift om att ett mineralvatten har låg salthalt trots att vattnet har en hög halt av natriumvätekarbonat skulle nämligen kunna vara vilseledande för konsumenterna (dom av den 17 december 2015, Neptune Distribution, C-157/14).
Unionsrätten är omfattande och täcker många olika områden. Det händer därför ofta att EU-domstolen konfronteras med samhälls- och hälsofrågor. Den har till exempel behövt besvara följande frågor: Kan en partner av samma kön ha rätt till änkepension? Kan Europas medborgare söka vård i en annan medlemsstat än den egna?
Redan år 1998 slog EU-domstolen fast att medborgare i Europa kan få sjukvård i en annan medlemsstat än deras egen och få ersättning för vårdkostnaderna enligt de taxor som gäller i försäkringsstaten (det vill säga den stat där de är anslutna till en sjukförsäkringskassa). Bakgrunden till att EU-domstolen slog fast denna princip var att den luxemburgska sjukförsäkringskassan hade nekat ersättning till två luxemburgska medborgare dels för ett par glasögon som köpts i Belgien, dels för tandreglering som utförts i Tyskland (domar av den 28 april 1998, Decker, C-120/95 och Kohll, C-158/96). För sjukhusvård i en annan medlemsstat krävs visserligen förhandstillstånd från försäkringsstaten men sådan vård får inte nekas på ett godtyckligt sätt. I synnerhet har en person rätt att operera sig i en annan medlemsstat om väntetiden för en operation i den egna medlemsstaten är orimligt lång med hänsyn till personens hälsotillstånd (dom av den 12 juli 2001, Smits och Peerbooms, C-157/99 och dom av den 16 maj 2006, Watts, C-372/04).
I en dom från 2008 slog EU-domstolen fast att ett beslut att neka en homosexuell partner änkepension utgjorde direkt diskriminering på grund av sexuell läggning, eftersom den efterlevande partnern befinner sig i en situation som är jämförbar med den som en efterlevande make befinner sig i. I det här fallet hade en tysk försäkringskassa nekat utbetalning av änkepension till en man vars registrerade partner hade avlidit (dom av den 1 april 2008, Maruko, C-267/06).
EU-domstolen har vid flera tillfällen avgjort tvister som huvudsakligen rör sport och då närmare bestämt rätten till information och tillgången till tv-sändningar av idrottstävlingar.
Redan år 1995 slog EU-domstolen fast att fotbollsspelare är arbetstagare som, när deras kontrakt vid en viss förening löper ut, får ta anställning vid valfri förening utan att den nya föreningen får avkrävas någon ersättning. Det är sedan den här domen som fotbollsföreningarna kan anordna nationella mästerskap med lag där inte någon av spelarna är medborgare i det land där mästerskapet äger rum (dom av den 15 december 1995, Bosman, C-415/93).
I en dom från 2013 bekräftade EU-domstolen att medlemsstaterna får kräva att världs- och Europamästerskapen i fotboll ska sändas fritt i tv (dom av den 18 juli 2013, UEFA/kommissionen, C-201/11). Samma år slog EU-domstolen också fast att myndigheterna får sänka priserna för sändning av korta utdrag från fotbollsmatcher för att tv-bolagen ska kunna göra korta nyhetsinslag till lägre kostnad (dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich, C-283/11).
Eftersom Europeiska unionen antar en mängd bestämmelser rörande miljöskydd har EU- domstolen ofta haft tillfälle att ta ställning till frågor på det området. Den har alltså redan fattat beslut angående skyddet av djurarter (fåglar, sköldpaddor, hamstrar, lodjur m.m.), hantering av avfall, rening av avloppsvatten, iakttagande av gränsvärdena för kvävedioxid, försäljning av sälprodukter och även angående frågor om utsläppsrätter för växthusgaser.
I mål som gäller så kallat dubbelt fördragsbrott (när en medlemsstat inte följer den dom som först meddelades mot den) har EU-domstolen ålagt ekonomiska påföljder – i vissa fall med höga belopp – för medlemsstater som inte följt EU-domstolens domar i fråga om miljöskydd. Italien ålades 2014 på detta sätt det högsta fasta belopp som någonsin utdömts (40 miljoner euro) på grund av att den medlemsstaten hade överträtt unionens regler om avfallshantering (dom av den 2 december 2014, kommissionen/Italien, C-196/13). Frankrike påfördes 2005 det högsta löpande vitet som någonsin beslutats (57,77 miljoner euro för varje halvårs försening med att följa den första domen). Frankrike hade nämligen inte genomfört korrekta kontroller av fisket av vissa fiskarter (kummel som var mindre än minimistorleken, dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike, C-304/02).
